Här varar julen inte till fasta...

...och där med basta!

Som vanligt drabbades jag av tomte-allergi på juldagen. Nu är alla nissar omsorgsfullt nerpackade i sin kartong och granen har blivit släpad från vardagsrum till kök. (Om den fäller så mycket som ett barr så är det ajöss.)

Det var många år sedan julen stryktes från min personliga favorit-lista. För lika många år sedan började jag lova mig själv att nästa år skall det bli mindre stress och mer julefrid. Mindre julhandel men mer julstök, julbak, julsånger, julstämning och julpyssel. (Så som jularna var hemma när man var barn.) Men löftet hålls aldrig bättre än ett ihåligt nyårslöfte.

I år började det bra. Jag och dottern bakade pepparkakor tillsammans. Vi satte upp ljusstakar och stjärnor i fönstren först av alla i vårt kvarter och införskaffade julgran i god tid för en gångs skull. (D.v.s. innan lille-julafton...). Dottern fick en julkalender som jag stoppade en liten julklapp i varje dag. Till och med min stora besvikelse till trots över att förskolepersonalen hade mage att "hoppa över" årets Lucia-firande höll jag modet uppe och anordnade ett eget traditionsenligt Lucia-tåg med små-kusinerna. Sen gick något snett...

Jag hann aldrig med att göra mina egna julkort som det var tänkt utan fick i sista sekund iväg några vanliga fula tomtenissar med ett simpelt och opersoligt "God Jul och Gott Nytt år"-tryck på baksidan. Jag hade även planerat att årets julklappar skulle bli välgenomtänkta, små och personliga men försjönk istället i planeringar och funderingar om vårkollektionen...

Ett par dagar före julafton drabbades jag av den välbekanta julångesten när jag insåg att jag (som vanligt) antagligen skulle få alldeles för många och dyra julklappar av mina nära och kära och att jag skulle bli tvungen att rusa ut och trängas tillsammans med alla de andra hysteriska konsumenterna. Som sylten på gröten väljer dammsugaren att dö när jag på kvällen den 23:e sätter igång den för att påbörja julstädningen...

Det är tur att man har en pappa/morfar att åka hem till som håller ställningarna till jul. Där bjuds det juldofter, julmat, julpynt och julstämning till tusen. Jag hoppas att min dotter trots allt upplever julen lika magisk som jag gjorde när jag var liten.

Nästa år skall jag komma ihåg att framåt våren, när julen och klapparna inte längre är ett hett ämne, föreslå för mina nära och kära att vi alla skall önska oss bitar av regnskog och fadderbarn i julklapp. Ha! Det får bli mitt nyårslöfte i år!

Check out min amaryllis!

Detta är en blomma helt i min smak. Först vill den inte ha något vatten alls och sen, när den har nosat sig fram ur sin lök, så vill den bara ha pyttelite vatten på sitt fat någon gång då och då... och så blir den så här enastående vacker!!!

Julmarknad

Snart står jul vid snöig port (och jag har huvudet fullt av vårkollektion...)

Jag tänkte lägga upp lite fina bilder på den på alla sätt lyckade julmarknaden som gick av stapeln i Malmö förra helgen men upptäckte att nästan alla bilder jag trodde att jag hade tagit istället hade blivit små intressanta dokumentär-film-inspelningar. Fråga mig inte hur det gick till!

Fråga mig inte heller hur det gick till när min förnuftiga hjärnhalva smet iväg och tog fikapaus när tv 4-nyheterna kom fram och ville intervjua mig. Istället för att uttrycka min genuina entusiasm över medveten konsumtion och att Good som koncept fungerar som informationsspridare och lockar "oinvigda" att prova på ekologiskt och fair trade får jag på måndagsmorgonen mig själv att sätta frukostmackan i halsen när jag i nyhetsmorgon girigt konstaterar något i stil med att konceptet är bra för att det lockar till sig rätt sorts (!) människor som är intresserade av att köpa mina varor. Fyyy på mig!!! (Jag vill minnas att jag svarade något mera vaket på frågan om varför man bör handla ekologiskt i juletider men det var givetvis inget som visades i tv-rutan.)

Hur som helst var som sagt helgen mycket lyckad. Kall för fötterna men lyckad med många möten med positiva, spännande och nyfikna människor.